Barn, barn, barn!!

Tänk... snart är det bara jag kvar;-)

Vet faktiskt inte riktigt varför, men för varje dag som går blir man mer och mer sugen på att själv få en liten... hrmmm... Man ska inte gå händelserna i förväg. Jag är ju inte ens förlovad ännu, först ska ju en förlovning äga rum, följt av ett giftemål sedan kan det vara bra att bo på fler kvadratmeter än 43;-) och enligt dagens DN så ska inte barn växa upp i innerstaden. Så än känns det ganska långt kvar... !

Barn är hur som helst en gåva som förgyller tillvaron med så mycket kärlek!
Mina syskonbarn betyder oerhört mycket och jag är så glad att min kära syster fått två små guldklimpar! Då jag själv alltid sagt att jag vill ha alla mina barn innan jag är trettio, så känns det snart som ett ganska orealistiskt mål... Sedan är Barn en gåva och inget självändamål. Men jag ska inte sticka under stol med att jag faktiskt är ganska barnkär, vilket är en liten ny sida hos mig själv!

Trettioårskris - inte ännu ;-)